Fredagen den 19/4

Sanbonani!

Här kommer en liten uppdatering från lärarna, som under två veckor har haft förmånen att umgås med dessa fantastiska, trevliga, sociala och intresserade ungdomar. Tillsammans har vi upplevt allt från sydafrikansk kultur i form av mat, musik och traditioner, till möten med spännande människor exotiska djur och den mäktiga naturen. Vi har också fått insikt i det utbredda problemet med HIV/Aids i distriktet och sett de enorma klasskillnaderna i landet.

Det har varit ett hårt arbete innan vi kommit så här långt, men när vi nu sitter här, redo att återvända till Sverige, känner vi att det utan tvekan är värt all möda. Att se våra elever göra denna yttre och inre resa genom att knyta nya vänskapsband, få förståelse för olika kulturer och livsvillkor, ta ansvar och växa som individer gör oss oerhört stolta. Veckorna har varit fyllda av massor av skratt, trevliga pratstunder och givande utflykter samt en gnutta gråt och jobbiga stunder, men det hör ju till.

Vi har tagit hand om, på gränsen till överbeskyddat, alla ”våra barn”; när vi plötsligt befunnit oss i vänstertrafik, hamnat i poliskontroll, räknat in dem tusen gånger, åkt med bussen längs slingriga vägar med avgrundsdjupa raviner, gett dem medicin, räddat dem från ”livsfarliga” kryp samt, till viss förtret, tillämpat mycket tydlig gränsdragning. Ett exempel på detta var när vi deklarerade att sol och bad tillhör ”lediga” dagar, som lördagar och söndagar och vi möttes av idel sura miner och ett vrål: ”Vi är väl här för att få uppleva Sydafrika!?!” Men då förstod vi att de behövde påfyllning och hamburgerrestaurangen Wimpys, som förutom hamburgare hade gratis Wi-fi, blev vår räddning. Alla ”barn” blev åter glada.

Nu har vi precis varit på avskedsparty med ett, på sydafrikanskt vis, utförligt program med diverse tal och musikframträdanden. Vi är otroligt imponerade av våra ungdomar och deras frimodighet. Utan att tveka ställde de sig upp, klirrade i glasen (på svenskt vis), höll fina tal, tackade för sig och tog i för kung och fosterland då de sjöng nationalsången.

Till er föräldrar vill vi framföra ett varmt tack för att vi har fått rå om era härliga barn dessa veckor. Nu skall vi stoppa dem i säng, se till att de äter en ordentlig frukost i morgon och är preparerade för den långa resan hem så vi kan återlämna dem goa och glada till er på söndag kväll.

Ngiyabonga kakhulo! (Tack så mycket!)

/ Anna, Catharina, Ewa och Birgitta

19 april

Tillängnat Anna Dannebrant, Felicias trygghet och ursprung.

Hej.

Natten har varit genomblöt. Ingen när dom vaknade, var särskilt söt.

Idag har varit en dag som de flesta andra dar, full styr mot nya äventyr.

Dagen började med att sydafrikanerna ville att vi skulle lämna ifrån oss en hel del smutstvätt, då det är viktigt i deras kultur att man inte skickar hem gästerna med deras lortiga kläder.

Bussen skulle gå från campuset klockan 08.00 men självklart, africantime, gick bussen 08.20. Så när bussen väl satt fart så bar det av till en skola med elever från 5 till 13 år. Eleverna tog oss med storm i form av ett välkomnande iklädda smurfliknande dräkter, visselpipor samt sång och dans.

Då vi vandrade omkring på campuset slets barnen från sina stolar i klassrummet och flög fram i fönstren där de nästintill gjorde allt för att synas och höras.
Skolans alla elever samlades på gården (ca.1000 st) och sjöng för oss. Vi ville då visa oss musikaliska och tonsäkra vi med, och drog till med dängan, ”tänd ett ljus”.

När sångfesten var över blev vi serverade en liten buffé. Mackor, muffins, korv och kyckling. Sedan åkte vi direkt iväg och åt lunch. Det går ingen nöd på oss.
Under lunchen kom även en reporter. Vi är med i tidningen här och där. Kändisar.

Mätta och belåtna gav vi oss iväg till barnhemmet The Place Of Restauration. Där blev vi guidad runt i lokalerna, och fick oss en sammanfattning av dess historia. Till slut fick vi även hälsa på barnen. Moderkänslorna väcktes hos de flesta (men Anna, var lugn, Felicia bestod likgiltig) och separationsångesten var total.
Fanny, Linda och Ellen var mycket nöjda med besöket. PENGARNA DE DONERAT HAR HAMNAT I RÄTTA HÄNDER!!!!!

Efter det besöket begav vi oss till favoritstället, Shelly Center. Vi sprang till bänken där wifi var tillgängligt. Så mycket längtade vi. Men, till vår stora besvikelse och fördärv var vår räddning inte längre till undersättning. Butiken kom nog på oss med att nalla på deras Internet. FAN.

Kl.20 var vi bjudna på kulturkväll. Som visade sig vara en mäktig upplevelse som tog all vår energi. Fanny, som var speaker kvällen till ära (ojojoj) bevittnade den svenska publikens trötta ögon. Samt den sydafrikanska publikens galna danser och stora blickar.

Idag (fredag) klev vi upp för att åka på studiebesök till Genesis, ett hospice som främst vårdar patienter med AIDS. Det var tungt och berörande att bevittna. Men kvinnan som guidade oss berättade för oss om den värme som fanns där och den respekt man visade patienterna.

Efter det besöket begav vi oss till ett annat köpcenter och till vår glädje fann vi wifi. Dock på en hamburgarrestaurang och för att få tillgång till deras Internet var vi tvungna att handla där. Hehe, det brändes alltså en del pengar på muffins, glass och annat GOTT SKIT.

Nu går ordet över till våra starka, trygga och vackra lärare som har äran att avsluta denna blogg med ett sista inlägg. See u later alligator (ON SUNDAY).

Detta inlägg skrevs av Fanny och Felicia. Linda, Ellen och Sara satt runtom och åt chips.

19 april

Tillängnat Anna Dannebrant, Felicias trygghet och ursprung.

Hej.

Natten har varit genomblöt. Ingen när dom vaknade, var särskilt söt.

Idag har varit en dag som de flesta andra dar, full styr mot nya äventyr.

Dagen började med att sydafrikanerna ville att vi skulle lämna ifrån oss en hel del smutstvätt, då det är viktigt i deras kultur att man inte skickar hem gästerna med deras lortiga kläder.

Bussen skulle gå från campuset klockan 08.00 men självklart, africantime, gick bussen 08.20. Så när bussen väl satt fart så bar det av till en skola med elever från 5 till 13 år. Eleverna tog oss med storm i form av ett välkomnande iklädda smurfliknande dräkter, visselpipor samt sång och dans.

Då vi vandrade omkring på campuset slets barnen från sina stolar i klassrummet och flög fram i fönstren där de nästintill gjorde allt för att synas och höras.
Skolans alla elever samlades på gården (ca.1000 st) och sjöng för oss. Vi ville då visa oss musikaliska och tonsäkra vi med, och drog till med dängan, ”tänd ett ljus”.

När sångfesten var över blev vi serverade en liten buffé. Mackor, muffins, korv och kyckling. Sedan åkte vi direkt iväg och åt lunch. Det går ingen nöd på oss.
Under lunchen kom även en reporter. Vi är med i tidningen här och där. Kändisar.

Mätta och belåtna gav vi oss iväg till barnhemmet The Place Of Restauration. Där blev vi guidad runt i lokalerna, och fick oss en sammanfattning av dess historia. Till slut fick vi även hälsa på barnen. Moderkänslorna väcktes hos de flesta (men Anna, var lugn, Felicia bestod likgiltig) och separationsångesten var total.
Fanny, Linda och Ellen var mycket nöjda med besöket. PENGARNA DE DONERAT HAR HAMNAT I RÄTTA HÄNDER!!!!!

Efter det besöket begav vi oss till favoritstället, Shelly Center. Vi sprang till bänken där wifi var tillgängligt. Så mycket längtade vi. Men, till vår stora besvikelse och fördärv var vår räddning inte längre till undersättning. Butiken kom nog på oss med att nalla på deras Internet. FAN.

Kl.20 var vi bjudna på kulturkväll. Som visade sig vara en mäktig upplevelse som tog all vår energi. Fanny, som var speaker kvällen till ära (ojojoj) bevittnade den svenska publikens trötta ögon. Samt den sydafrikanska publikens galna danser och stora blickar.

Idag (fredag) klev vi upp för att åka på studiebesök till Genesis, ett hospice som främst vårdar patienter med AIDS. Det var tungt och berörande att bevittna. Men kvinnan som guidade oss berättade för oss om den värme som fanns där och den respekt man visade patienterna.

Efter det besöket begav vi oss till ett annat köpcenter och till vår glädje fann vi wifi. Dock på en hamburgarrestaurang och för att få tillgång till deras Internet var vi tvungna att handla där. Hehe, det brändes alltså en del pengar på muffins, glass och annat GOTT SKIT.

Nu går ordet över till våra starka, trygga och vackra lärare som har äran att avsluta denna blogg med ett sista inlägg. See u later alligator (ON SUNDAY).

Detta inlägg skrevs av Fanny och Felicia. Linda, Ellen och Sara satt runtom och åt chips.

Hej igen!

Idag serverades frukosten otroligt nog klockan 8, vilket nu betyder sovmorgon för oss här nere. Redan vid denna tid var det super varmt och vi förstod att det skulle bli ännu en svettig dag i Sydafrika. Vid nio tiden steg vi på bussen för att åka till Lake Eland (nationalpark). Bussturen tog cirka en timme och vi pratar nog för alla när vi säger att inget bussäte var torrt när vi väl kom fram. Värmen steg medan vi fick vänta, vänta... och vänta på att få åka runt på lite safari. Väl efter cirka 2 timmar kom vi iväg. Allt från giraffer till leoparder fanns tydligen på denna nationalpark. Vi fick turen att se zebror, eland antiloper, vildsvin och gnuer. Helt hysteriska kastade vi oss mot bussfönstren för att få några bilder på de exotiska djuren. Under själva turen stannade vi även för att besöka några grottor som fanns där. Hela 383 trappsteg fick vi klättra nerför utan att tänka på konsekvenserna att vi var tvungna att bestiga dem sedan igen för att komma upp. Men värt var det, då utsikten var helt otrolig. Dock var kanske grottorna inget att hänga upp i julgranen men nya erfarenheter har aldrig skadat någon. Andra stoppet var den fruktade hängbron. Nästan alla gick över bron. Det var till och med flera höjdrädda som trotsade sin rädsla för höjder för att komma över bron. Känslan när man klev ut på bron var fantastisk och man ångrade sig verkligen inte över att man hade gjort det.

Lunchen åts på restaurangen som fanns på nationalparken. Fin utsikt över en sjö samt några vilda djur plus god mat. Under lunchen var det till och med en antilop som sprang förbi, inget man vanligtvis ser där hemma. Bra lunch helt enkelt. Sedan satte vi oss i bussen och åkte hem. Bussresan var ännu varmare på väg hem än vad den hade varit på väg dit, om det nu kan vara möjligt. Vi såg nog alla nyduschade ut när vi steg av den. Just det, dörren på bussen har även gått sönder så alla passagerare fick klättra fram till förarplatsen och hoppa ut där. Kära Tata skulle behöva lite en renovering men ingen klagar. Väl hemma så deltog vissa av oss i ett sportarrangemang som sydafrikanerna här på skolan hade ordnat. Många av oss svenskar stannade dock inne och duschade av oss svetten, det var trots allt 35 grader ute (inget behagligt väder att sporta i kanske).

Middagen var återigen kyckling och ris men till en förvåning var det inga ben i kycklingen. Maten var riktigt god och vi blev mätta och belåtna. Som vanligt hade vi vårat lilla möte efter middagen och pratade igenom dagen samt vad som ska hända imorgon. Nu är mötet avslutat och många har gått och lagt sig. Vi som sitter kvar i vårat lilla allrum har nu blivit attackerade av gigantiska mördarmalar kanske 5 gånger. Amanda har fångat dem med en chipspåse och släppt ut dem. Ingen kom till skada, än i alla fall. Vi ska nu göra kväller och hoppas på en svettfri natt.

Hälsningar från trötta naturtjer! /Amanda & Melissa

16/4

Tjenare!

Idag vaknade vi med ett leende på läpparna klockan 06.30. Vädret var kanon och på schemat idag stod besök på det tredje och sista campuset, Enyenyezi. När vi klev ut ur bussen fick Linus funderingen, ”hade vi anlänt till Finland, det känns som vi är i en bastu!”. Termometern stod på 32 grader och solen lyste starkt. Den inre meteorologen i Leonard uppskattade att det var drygt 40 grader i solen. Efter att vi hade uppsökt skugga kom några av skolans elever och välkomnade oss med sång och dans. Efter dansen fick fick vi gå på en liten rundvisninig av skolan. Vi fick se både datasalar och klassrummen där man undervisade i el. Vi fick även träffa en väldigt speciell och fanatisk engelsklärare. En engelsklärare som snabbt avfärdade Shakespeares poesi och hyllade kioskromanförfattaren Danielle Steele. Vi kan dra slutsatsen att vi inte kommer behöva läsa boken då hon gick igenom den otroligt detaljerat. Dock måste vi nämna att hon var en väldigt bra talare med mycket inlevelse.

Efter att vi läst en bok tillsammans på tre minuter förde dem oss till en större sal där vi skulle få vår dagliga dos av kultur. Allt från poesi till dans och sång visades upp. Allt var typiskt Afrikanskt = väldigt imponerande. Vi fick även höra en kortare sammanfattning av Nelson Mandelas liv. Allt detta under en extrem hetta. Detta gjorde tyvärr att koncentrations nivån sjönk något. Vi vill passa på att tacka Ellenor som ställde sig upp och drog ett tacktal som följdes av vår klassiska ”Tänd ett ljus”. En stor applåd går även till Linus och Leonard som tog ton till en klassisk Sydafrikansk låt på Zulu. Imponerande.

Vi tog oss till bussen vars slutdestination var ett nytt köpcentrum. Där åt vi på en McDonalds liknande restaurang som till vår glädje erbjöd gratis wifi. Eftermiddagen spenderades i diverse affärer där vi handlade proviant inför morgondagens utflykt till en nationalpark.

Nu sitter vi här i vårat lugna och stilla hem, trodde vi tills en gigantisk bönsyrsa kom flygandes med död i sinnet och attackerade Leonard. Som tur är har vi vår underbara mentor, förebild och svensklärare Catharina som kom till undsättning och jagade ut det grymma odjuret! Leonard är evigt tacksam.

Med vänliga hälsningar från tre svettiga och genomblöta grabbar på andra sidan jorden.

Dag 7

Hej där hemma!

Vi började dagen tidigt då frukosten serverades runt 7 tiden. Ingen överraskning gällande utbudet då det som vanligt serverades rostat bröd, något bönaktigt samt flingor med mjölk. Efter den tidiga frukosten hade vi en och en halv timme på oss innan vi skulle bege oss till vårat favorit ställe, Shelly center (wifi). Under denna tid hann vi duscha, packa inför dagen och somna om. Medan de flesta satt i bussen, redo att dra iväg, så låg vissa och sov (killarna + Melissa). Melissa hade tagit fel på tiden som nu resulterade i en liten försening samt förlorad tillit från Pontus sida. Väl framme på Shelly center var målet självklart favvobänken där det finns gratis wifi. Vi hade dock endast en halvtimme på oss innan det var dags för avfärd mot Beaver creek (kaffeodling). Självklart reste vi i vår superbuss, Tata.

Väl framme vid kaffeodlingen så möttes vi av en guide som ledde oss runt området. Vi fick se kaffebönans tillstånd från nyplockad till klar. Under denna tid fick vi även information om de olika stegen av vår guide, Robby. Hela området doftade gudomligt av de olika kaffesorterna. Vi fick även testa på att dricka cappuccino från deras egna odling, vilket inte alla tyckte var så supergott. Det fanns även ”vanligt” kaffe som uppskattades av oss ”kaffesvenskar”. Innan vi gick på Tata fick vi lite tid att köpa lite souvenirer till er där hemma. Lunchen åts på ett närliggande ställe som var otroligt mysigt. Otroligt god och billig mat serverades, det blev alltså inte kyckling och ris (hehe). Matplatsen var utplacerad på en slags altan med utsikt över en sjö, väldigt fint. Vi hade en budget på 50 rand som motsvarar cirka 35 svenska kronor. Chockerande nog var det en budget som var lätt att hålla och som även gav förvånansvärt god mat för så lite pengar.

Mätta och belåtna steg vi på Tata igen för att åka ut till ”mitt ute i ingenstans” där vi skulle träffa en traditional healer. Resan dit var minst sagt lång och guppig. Vissa gånger trodde vi till och med inte att vår kära Tata skulle ta sig upp för backarna. Men vi har kommit till underfund med att den klarar allt vår superbuss. Att träffa en traditional healer var väldigt intressant och spännande. Inte något vi annars upplever varje dag. En av de Sydafrikanska lärarna berättade att även hon var en traditional healer samt vad det innebar. Vi fick se hur denna traditional healern levde och hur han bodde. De hade inte vatten men de hade el. Det var tydligen en stor händelse att vi svenskar hade kommit dit eftersom släktingar och grannar till husägaren hade tagit sig till huset för att träffa oss. Innan vi skulle bege oss hem så fick Pontus för sig att han ville bli läst av traditional healern. Sagt och gjort så klämde majoriteten av svenskarna in sig i ett litet rum fyllt med rökelse och annat diverse saker som tydligen behövdes för denna ”läsning”. Mycket rituella läten kom ut ur rummet och sedan kom även Pontus ut (välbehållen). Pontus fick veta lite om sin framtid och vi skänkte därför en liten slant till traditional healern.

Väl hemma igen var det middag och inget nytt serverades direkt. En nyhet dock var att vi har nu äntligen fått en kyl och frys tillgänglig. Så nu kan vi förvara lite egen mat (godis och läsk). Vi har även haft lite problem med internet så det har tagit tid att få ut inläggen på bloggen. Men vi försöker så gott vi kan! Vi hörde även nyss ett skrik från Linda att vattnet inte fungerar igen, jippi! Hoppas på bättre lycka imorgon då. Nej nu blev det ett långt inlägg från oss.

Godnatt från Sydafrika! /Amanda & Melissa

Tjenasverige!

Idag vaknade vi med solsken som kikade fram bakom gardinerna i våra rum. Frukost serverades 08.00 och timmen senare hoppade vi in i bussen som tog oss till Gamalakhes methodist church. Vi fick där uppleva en gudstjänst på sydafrikanskt vis, vilket bland annat bestod av sång i massor. Och med sång menar vi inte försynta mummel som man oftast upplever i svenska kyrkor, utan stark och mäktig sång och spelande av instrument som fanns utspridda bland folket på bänkraderna. Mot slutet blev vi välkomnade och presenterade inför församlingen, vi fick även ställa oss inför folket och sjunga lite svenska sånger. Vi valde ”tänd ett ljus” som vi nu blivit riktigt haj på, vi sjöng även Sveriges nationalsång. Det uppskattades och vi fick mycket uppmärksamhet. Även i kyrkan blev vi behandlade likt superkändisar, vilket inte riktigt tillhör vår vardag hemma i Sverige.

Sedan åkte vi tillbaka till skolan för att byta om och packa till en eftermiddag på stranden. Innan vi fick inta stranden åt vi lunch på en restaurang intill, vi fick där sällskap av våra sydafrikanska vänner och övriga personer som varit inblandad i detta projekt. Det var väldigt mysigt och till vår stora förvåning lyckades vi även att hitta Wi-Fi (hehe). Vid havet blåste det lika mycket som gårdagen och vågorna var ännu större, vi (våg)ade knappt bada (hehe). Men de flesta verkade ha kul. ”Sjön suger”, som Fanny skulle ha sagt.

Mot kvällningen hoppade vi åter in i bussen och åkte tillbaka till skolan. Vi tackar vår chaufför för att han skjutsar oss fram och tillbaka, hit och dit, på Gamalakhes krokiga vägar. Middagen bestod av dagens andra förvåning, ris och kyckling. Efter middagen fick vi besök av en kvinnlig läkare och en kommunikationschef från Ugu district, de berättade för oss om Sydafrikas historia och om HIV/AIDS. Det var intressant att lyssna på, vi fick bland annat veta att cirka 40% av Ugu district’s invånare är HIV-positiva.
     Nu sitter vi här och skriver i vår blogg, oduschade och med sand under kläderna. Här är rinnande vatten som sagt ingen självklarhet vilket betyder att vi blir utan dusch och toalett till imorgon. Men glá ä vi ändå!

Solbrända flickor hälsar god natt. /Lina och Stina.

     

Sanibona alla läsare!

Hur mår ni? Vi mår toppen, lite röd och svullen bara.

Dagen började hemskt med att några afrikaner bestämde sig för att ha party 6 på morgonen. Vi (Lisa och Lazia) blev väckta strax innan 7 på morgonen av våra kära afrikaner. Vilket resulterade att rumskompisarna ville ge dem en spark i röven och att Lazia blev squeezed i sängen. Detta gav oss en till anledningen till varför vi blev sena, as usual. :D

Efter den UNDERBARA morgonen åkte vi till marknaden strax utanför Port Shepstone. Det bestod av bland annat traditionella kläder och handgjorda smycken.

Därefter åkte vi till den efterlängtade stranden St Michael on sea där vi tillbringade resten av dagen. Medan Lisa, Catharina och Zonke åkte till Port Shepstone för att köpa löshår till Lisa.

Efter några timmar på stranden tog vi vår älskade buss och åkte till en väldig fin restaurang i närheten, med utsikt av vackra vågor från den indiska oceanen. Maten bestod av en gryta med vita bönor och majs, potatis, bröd och återigen KYCKLING (traditionell sydafrikansk mat).

Efter lunchen promenerade vi ner till stranden och bestämde oss för att antingen sola, spela fotboll eller volleyboll.

Dagen avslutade med att alla kom hem med en röd tanning FÖRUTOM AMANDA och självklart Lisa.

Under vår trevliga middag som bestod av kyckling igen, så tog vi även upp frågan (Hur många kycklingar/hönor finns det i Afrika egentligen?) Eftersom alla äter kyckling ALL THE TIME..

Till våra nära och kära, INGEN kyckling när vi kommer hem, tack!

Kramar från hela högen!

/Lazia & Lisa. +

Fredag 12/4

Hej alla bloggläsare!

Nu när ni sitter med fredagsmyset i handen och tacosen i magen så tänkte vi passa på att uppdatera er med ett inlägg.

Vi började dagen med att åka till Port Shepstone College för en rundvandring, lekar och teambuilding. De lärde oss traditionella, sydafrikanska lekar och danser, och vi ville givetvis inte vara sämre utan rev av ett nummer av ”Små grodorna”. Efter några timmar ute i den heta solen (japp, vädret blir bara bättre och bättre) så var det dags för lunch. Trötta och hungriga slog vi oss ner och väntade på lunchen. Vi väntade…. Och väntade. Uttrycket ”african time” handlar om att afrikanerna alltid tar det lugnt och man får ofta vänta på dem, och detta har vi verkligen fått uppleva. Ofta får vi höra att vi svenskar borde stressa ner, vilket vissa av oss tagit åt sig av och börjat leva mer efter (pik, Lisa och Lazia). För att avrunda kan vi ju nämna att vi till slut faktiskt fick vår lunch. Kyckling, såklart.

Eftermiddagen skulle bestå av paintball, men det var tyvärr stängt. Istället åkte vi till köpcentret Shelly Centre. När vi kommer in i gallerian är målet självklart: bänken där det finns gratis wifi! Efter några minuter ute i cyberspace är vi dock redo för lite shopping, gallerian är stor och det finns butiker för alla.

När vi kom hem var det stor sensation på colleget: det blir FISK till middag!! Naturligtvis kunde vi inte tro på detta förrän vi såg det med egna ögon- men jo, det var sant. I kafeterian serverades fish ’n chips fredagen till ära. Trots att det är timmar sedan middagen så sitter vi fortfarande chockerade över den makabra middagen.

Nu är det dags att sluta de små blå för att orka med morgondagen som kommer att utspelas på stranden. Med oss på rummen finns några av våra afrikanska vänner- de har packat väskorna och flyttat hit över helgen för att umgås med oss. Hoppas att allt är bra där hemma och att ni inte saknar oss allt för mycket. Glöm heller inte att lämna en kommentar till inlägget om det är något ni funderar över eller vill veta.

Hambakahle,

Signe, Sara L & Elina

Dag numero 2

Hejsan!

Hur är läget i Sverige? Här har äntligen solen tittat fram och det med råge. Klockan ringde mot vår vilja 06:00 och eftersom vi fortfarande ligger kvar i dygnsrytmen ifrån påsklovet så känndes det lite tufft. Dagen började med en frukost och sedan runt nio tiden tog en av lärarna med oss på en rundtur runt campuset där vi bor. Vi fick se mycket från hotell- och restaurangutbildningen och även hur ett typiskt Sydafrikanskt klassrum kan se ut. Alla klassrummen hade en extremt vacker utsikt.

Väl inne i klassrummen blev vi behandlade som någon typ av rockstjärna, alla och då menar vi alla ville ta ett foto med oss och på oss, även på Pontus. Frågor gällande Sveriges djur, natur och klimat haglade över oss. Vi fick även se deras konst- och musikdel.

Sedan gick vi till ett dagis för barnen till de studerande på skolan. Barnen var väldigt livfulla och söta och det var väldigt svårt att ta farväl av de små liven när vi var tvungna att gå vidare. Då var det dags för lunch som återigen bestod av kyckling och ris.

Vi hade knappt kommit tillbaka till rummen innan vi fick packa om våra väskor och kasta oss in i vår varma men gemytliga Tata (bussen). Denna gång skulle den ta oss till något mer extremare än dagiset. Vi skulle se Afrikas största reptil-park. Allt från stora till små och giftiga till ogiftiga ormar visades upp. Även gigantiska alligator samt mindre krokodiler fanns där. Vi fick även besöka en mindre fågel- och smådjursdel.

Alligatorerna matades med döda grisar och kaniner men till deras lycka kunde även en vild otursam apa ramla ner i alligatorns gap. Djurskötaren skrämde sedan upp oss ännu lite till då han visade en bild på en före detta kollega som blivit strypt och uppäten av en av boa-ormarna.

Efter besöket fick vi kyla av oss med lite glass på en närliggande affär. Linus och Leonard chansade och valde att prova lite nya smakupplevelser. Leonard provade en dryck med ingefära och Linus ville inte vara sämre och tog fram en chipspåse med köttsmak. Deras förhoppningar om en smaksensation gick käpprätt åt h*lvete och vi håller oss nog till ”The coca-cola company´s” varor i framtiden.

Middagen på colleget var till våran förvåning kyckling med ris, men denna gången valde dem att lyxa till det med en lokal-delikatess i form av en grå smaklös knöl. Denna kallades Dumbe.

Dagen är mer än väl godkänd. Vi avslutar den med att lyssna på syrsorna och ladda upp bilder på hur dagen har varit.

Ha det bra så länge! // Pontus, Leonard och Linus.

10/4

Tjena IT-gänget och alla där hemma!

Detta är ett inlägg och ett bevis på att vi nu har bloggen i rullning. I ett land där vatten inte är en självklarhet är inte heller Internet det.

Resan hit tog 29 timmar, den var lång och hård. Hehe.
När vi kom fram lyste solen och sommarkläderna åkte på. Där fick vi vänta, dels på att chauffören skulle anlända och sedan på att han skulle hitta nyckeln han tappat. I en buske.
Bussresan gav oss utsikt över många vackra landskap och stora klyftor i samhället. Trafiken är för övrigt omtumlande. Vänstertrafik bland annat.

Väl framme på Gamalakhe Campus blev vi välkomnade med sång och dans, samt mat. Därefter sov vi ikapp alla timmar vi missat under resan.

Idag, onsdag har vi handlat diverse saker vi behöver (adapters, Internet, vatten och chips). Vi besökte en moské. Det gav oss mycket, imamen var en mycket god talare med förståelse för oss och en distans till sin egen religion. Det fanns även en muslimsk skola på området, som vi besökte. Där fick vi tala med några lärare, bland annat en man som lär ut evolutionsteorin (på en muslimsk skola, intressant).

Sedan begav vi oss till ett ålderdomshem. Ett privat, där majoriteten var ursprungligen från UK, och de ägde sina egna lägenheter och köpte sin egen vård. Väldigt fint ställe, men ingen spegling av hela samhället. MEN DET FANNS APOR DÄR!! Finns inte ett enda bra bildbevis. Tyvärr. Vi fotade febrilt.

Vi hade nyss möte samt sångövning inför kommande besök och möten. En sång vi är ganska haj på är ”Tänd ett ljus”- refrängen. Och vi fick även schema för kommande dagar, några nyckelord: vildjur, indiska oceanen, solen, barn, trevligheter och otrevligheter.

 Sara L och hennes vänner har även gjort en A-lista, för att dokumentera sin avföring. Den är stabil. Regelbundna små och stora A:n för Sara, till hennes stora förvåning.

Imorgon ska vi upp till skolan sedan ut på nya äventyr!!!! Kul och roligt.

God natt!!!!!!!

Ansvariga för detta inlägg är Fanny, Sara N, Ellen, Felicia och Linda, de andra barnen är oskyldiga.