Fredagen den 19/4

Sanbonani!

Här kommer en liten uppdatering från lärarna, som under två veckor har haft förmånen att umgås med dessa fantastiska, trevliga, sociala och intresserade ungdomar. Tillsammans har vi upplevt allt från sydafrikansk kultur i form av mat, musik och traditioner, till möten med spännande människor exotiska djur och den mäktiga naturen. Vi har också fått insikt i det utbredda problemet med HIV/Aids i distriktet och sett de enorma klasskillnaderna i landet.

Det har varit ett hårt arbete innan vi kommit så här långt, men när vi nu sitter här, redo att återvända till Sverige, känner vi att det utan tvekan är värt all möda. Att se våra elever göra denna yttre och inre resa genom att knyta nya vänskapsband, få förståelse för olika kulturer och livsvillkor, ta ansvar och växa som individer gör oss oerhört stolta. Veckorna har varit fyllda av massor av skratt, trevliga pratstunder och givande utflykter samt en gnutta gråt och jobbiga stunder, men det hör ju till.

Vi har tagit hand om, på gränsen till överbeskyddat, alla ”våra barn”; när vi plötsligt befunnit oss i vänstertrafik, hamnat i poliskontroll, räknat in dem tusen gånger, åkt med bussen längs slingriga vägar med avgrundsdjupa raviner, gett dem medicin, räddat dem från ”livsfarliga” kryp samt, till viss förtret, tillämpat mycket tydlig gränsdragning. Ett exempel på detta var när vi deklarerade att sol och bad tillhör ”lediga” dagar, som lördagar och söndagar och vi möttes av idel sura miner och ett vrål: ”Vi är väl här för att få uppleva Sydafrika!?!” Men då förstod vi att de behövde påfyllning och hamburgerrestaurangen Wimpys, som förutom hamburgare hade gratis Wi-fi, blev vår räddning. Alla ”barn” blev åter glada.

Nu har vi precis varit på avskedsparty med ett, på sydafrikanskt vis, utförligt program med diverse tal och musikframträdanden. Vi är otroligt imponerade av våra ungdomar och deras frimodighet. Utan att tveka ställde de sig upp, klirrade i glasen (på svenskt vis), höll fina tal, tackade för sig och tog i för kung och fosterland då de sjöng nationalsången.

Till er föräldrar vill vi framföra ett varmt tack för att vi har fått rå om era härliga barn dessa veckor. Nu skall vi stoppa dem i säng, se till att de äter en ordentlig frukost i morgon och är preparerade för den långa resan hem så vi kan återlämna dem goa och glada till er på söndag kväll.

Ngiyabonga kakhulo! (Tack så mycket!)

/ Anna, Catharina, Ewa och Birgitta